Thailand ur min synvinkel. Hur bra det kan gå med en chansning

Forts. Från förra kapitlet.... Min tanke går ju då till vårt sätt att tänka!!! 
Exempel: hemma i Göteborg någon går upp på scenen, och de börjar 
apa efter utlänningar, kanske negrer ifrån Ghana, och härmar hur de låter 
och kanske tjattrar som apor. Roligt??? Nä, just det, inte ett skit roligt 
tycker vi!!

Sedan går programledaren upp på scenen och kliar sig på ”paketet”, folk 
vrider sig av skratt?? Nä just det!! Vi tycker ju enbart det är töntigt. Jag 
undrar faktiskt ibland på vilken nivå Thai befinner i alla olika avseenden, 
det verkar skilja sig något oerhört ifrån oss i alla fall. Vad som är rätt och 
vad som är fel. Vad som är dåligt och vad som är bra. Ja inte vet jag, vet 
ni andra som läser detta kanske??

I söndags morgon så slog då äntligen en förkylning till emot undertecknad 
falang. Och det var på tiden må jag säga. Jag har ju gått här och värkt och 
undrat vart sjuttan alla förkylningarna har tagit vägen. Jag brukar ju ALLTID 
ha 2 kraftiga per år hemma i Sverige. Inte nog för att stanna hemma från 
jobbet, men jäkligt jobbiga (tack för du fanns TREO).

I snart 4 år så har jag inte ens haft en antydan till förkylning. Namnkaeng, 
Soda och Yongyut har alla 3 haft flera förkylningar, och så har de sprungit 
till apoteket och handlat på sig något undermedel som är verksamt emot 
förkylning. Ingen här i Thailand verkar fatta att förkylning faktiskt inte går 
att bota. Mildra javisst, men absolut inte bota.

Men reklamen i Thailand lovar att deras medicin tar hand om förkylningen 
på bara någon dag. Här kommer de undan med allting. I alla fall vid lunch 
i söndags, 6 timmar senare, så var jag plötsligt frisk igen. Inget snör whatso-
ever i kaggen och mådde precis som vanligt. Jag hade gjort = INGENTING 
speciellt alls. Det verkar som om jag helt enkelt är resistent emot de mesiga 
förkylnings-bakterier de har här. Och bra är väl det, eller hur?

Igår måndag 16 januari, så fick Yongyut besked ifrån sin gamla lärarinna 
att hon fick jobb. Alltså samma typ av jobb som tidigare där de alltså finsyr 
det sista på kläderna som skall användas till bröllopet och också imorgon 
bitti kl. 03.00, så startar de att lägga make up på bruden och de närmast 
”sörjande”!! Denna gång dock så hinner inte hennes lärarinna som alltså 
fick jobbet vara med själv, så hennes systerdotter plus Yongyut får klara 
detta själva. 

Denna gång dock, så får Yongyut 800 baht i ersättning, och det är ju 
kanonbra med de mått som Yongyut mäter med härnere i Thailand. Förut 
så har hon ju alltid fått 500 baht, men nu när lärarinnan inte är med, så 
verkar det som om Yongyut får en större del av ”kakan”......

Nu tänkte jag prata lite kort om vårt språk. Vi har ju alla märkt t.ex. när vi 
var unga hur de som vi tyckte ”äldre” aldrig fattade vår ”slang” till 100% 
likaväl som vi yngre aldrig riktigt fattade alla slangord som de äldre rörde 
sig med. Javisst fick man lära sig senare i livet, språket är ett levande ting. 

Det är inte så att språket förblir detsamma och är statiskt, det rör på sig hela 
tiden och förändras. Det brukar sägas att det ofta är styrkan, alltså 
förändringen, och gör att språket inte dör. Det enda undantag som jag själv 
kan komma på så här på rak arm är ju Hebreiskan, detta ”kultspråk” som 
förändrats mycket litet under årtusendens gång.

Kan berätta en händelse som hände 1978 nere i Jerusalem. Min dåvarande 
flickvän (av judisk härkomst) och jag själv var där på semester. Och bland 
de saker hon ville visa mig var nånting som hette ” Qumran-rullarna” eller 
som vi i Sverige säger, ”Döda Havs-rullarna”. Forts. Nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. Från förra kapitlet....Till slut så var presentutdelningen över, det var 
för övrigt en jättetrevlig tillställning anordnad av ett verkligt trevligt värdpar 
i Tim och Somsak. Alla fick presenter t.om vi vuxna fick. Jag själv fick en 
kaffemugg. Namkaeng vann 4st roliga barnglas och Soda vann (till sin sorg) 
ett ”Farmers belt”. 

Alltså det färgglada skynke som thaiarna har på sig vid lite festligare 
tillfällen, och ibland på morgnarna efter att de har duschat. Jag tror inte 
ni kan se dessa tygskynken nere i Lilla Sverige eller andra turistorter, så 
ni får nog åka till Isaan för att se dom. Yongyut vann för övrigt en jättefick-
lampa som faktiskt kan vara jättebra att ha här i kvällsmörkret.

Jag avvek ifrån festen runt 23.30 i tron att den skulle vara över snart. Jösses 
vad fel jag hade. Som vanligt, är jag börjd att säga, så ökades istället 
musikvolymen ju senare det blev. Jag försökte faktiskt att gå och lägga 
mig runt 00.30, men låg där och vred mig i 1,5 timme innan jag gav upp. 
Då var mysikvolymen enorm och helt hysterisk och thai höll på med för det 
vilda med sin sedvanliga Karaoke.

Denna Karaoke som ju dödar ALLA falangfester hemma i falangland, 
denna karaoke bara älskar thailändarna. De sjunger sina sånger i timmatal, 
och de sjunger sångerna precis som om det var första gången de hörde 
dom. Yongyut hade ju stannat kvar på festen och hon hade skitkul. När jag 
kom dit kl. 02.00 igen, så såg jag att hon var lite glansig i ögonen. Hon blir 
lätt sådan när hon har fått i sig en stavnagel...hahaha!!!

Allting smådog sedan 03.30, men dessförinnan när jag gick ner på festen, 
så frågade de andra plus Amhporn mig om jag inte kunde sova. Nä sade 
jag sanningsenligt. Ni spelar ju Er musik för hela grannskapet ju. När vi 
falanger oftast har fest så har vi festen inom våra väggar i vårt hem, och 
försöker åtminstone att inte störa alla andra. Men här sitter ni ju ALLTID ute 
på gatan och är fullständigt hänsynslösa mot alla andra som vill sova......

Amhporns glänsande thailändska svar att det är ju bara 1 (en) dag på året 
ju.. javisst sade jag klart det bara är en dag på året, Men om man lägger 
ihop alla begravningar, förlovningar, giftemål, munktilldragelser och 
invigning av alla nya hem, så har ni ju exakt denna typ av fest MINST 200 
dagar på 1 år..... ja sade Amphorn, och nu är det VÅR tur att ha fest. Inga 
problem sade jag. Jag klagar inte öppet, jag bara ”trivs”, det sista sagt 
med ironi som fullständigt försvann där ingen alls förstod den...

Thailändsk humor, finns den? Ja den finns i allra högsta grad, tycker thai 
själva förstås. För oss andra som inte kommer ifrån Thailand, och som inte 
är uppvuxna med den hysteria som omgärdar en människa, som öppnar 
munnen i akt och mening att försöka att vara rolig. Vi fattar inte ett endaste 
skit av den humorn tycker, jag i alla fall!

Man kan ju inte gärna säga att något INTE är roligt när man befinner sig i 
en annan kultur, i ett annat land, det är ju ganska korkat. Man kan ju aldrig 
jämföra på det sättet, och säga vilket som är den bästa humorn. Men man 
kan ju säga att utifrån en själv. Så tycker man INTE att det var ett skit roligt, 
det är ju helt OK.

På festen i lördags här på gatan, så fick man ju återigen se exempel på 
hysteriska skratt på saker och ting som en utlänning finner ganska 
makabert tråkigt och innehållslöst. Och jag undrar faktiskt om inte thai 
MÅNGA gånger helflabbar bara för att inte göra den andre ledsen. Det 
verkar så i alla fall.

Ett litet exempel bara. Klicka på följande länk, som ju är insatt i Youtube 
utav de som hade festen i lördags. Jag sitter för övrigt direkt bakom kamera-
mannen.

http://www.youtube.com/watch?v=GiFTKp7Kxa4&feature=youtube_gdata_
player

Videon börjar med att Amphorn, för övrigt utklädd under hela festen som 
en liten skolflicka till ALLAS glädje, och det var faktiskt kul, hon är alltså 
51 år ung bara så ni vet!! Hon säger blablabla i början, och med det så 
härmar hon hur det låter när falang kommunicerar med varandra. Skrattet 
lät inte vänta på sig. Thai fann detta vara hysteriskt roligt faktiskt. Direkt 
efter detta, så står ”Khiaoo” där och kliar sig på ”dolmen” i föresats att 
vara rolig. Folk skrattade ännu mer över detta. Forts. Nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. Från förra kapitlet.... Jag kände bara att ”röra eller inte röra munken”, 
jag skiter i det, gubben kan ju ramla. Men tydligen så gjorde jag rätt, och 
munken tog tag i mig, log och därmed så var mitt öde beseglat hos de äldre 
tanterna där. De kom fram flera av dom, och de log åt mig, och de log åt 
Yongyut, och Yongan var sketstolt, tror jag, över att ha en så snäll falang.... 

Ja så kan det gå... sedan lika snabbt när de gick, så försvann min hjälte-
gloria och jag ramlade ner på den vanliga ”falangnivån” igen (tror jag). Jo 
jag sade – ”Sawa deekhap” till munkisarna, och det får man inte göra 
berättade Yongyut med sina stränga ögon. Det hjälpte inte ett skit att jag 
förklarade för henne att det är flera stycken av dessa 9 munkar som har 
pratat med mig och hälsat på mig när vi möts ute på landsvägen under 
mina turer. Yongyut såg tvekande och tveksamt och tvivlande på mig. 
Och så sade hon på klingande Göteborgska – ”sluta tjöta...”.

Va faaan,,,, jag vet ju att munkarna säger sawa dee khap till varandra, 
men tydligtvis inte åt någon andra. De håller sig själva lite förmer än andra 
i samhället kan man ju tyda det som. Jag undrar när denna tilldragelse 
egentligen började inom buddismen. Vet inte, verkar ju hellöjligt, alltså 
det där att vara så otillgänglig så man inte ens hälsar på en munk och de 
INTE hälsar på en vanlig dödlig, va e de?

Jag skiter i vad Yongyut och de andra fegisarna säger, klart att de kanske 
är tvingade att leva efter vissa sociala regler, jag fattar det och jag måste 
ju respektera det. Men jag som falang, jag säger det återigen. Jag är INTE 
buddist, och munkarna vet detta. Därför tolereras mina ”konstigheter” på 
ett helt annat sätt tack vare att jag är utlänning. 

Jag kommer undan alla dessa ”regler” som finns i samhället. Ta aldrig ett 
barn på huvudet, hälsa inte på en munk, gör inte det och gör inte si eller 
så... Jag är ansedd som trevlig och generös, och säkerligen lite udda. Så 
jag hälsar på munkisarna, jag klappar ungarna på huvudet när jag vill 
uttrycka affektion, och jag gör säkert många konstigheter. Men med en 
snäll och accepterad falang, där är det helt OK, så det så....

Till sist, Dan, Mr Amerika, återkom aldrig till mig, jag visste att han inte 
skulle göra det. Han berättade bara när vi sågs på denna tilldragelse att 
han bakat kakor. Han bakar ju för himla goa kakor, jag hoppas bara att 
thaiarna tycker att han gör det bra, så han får sin plats i solen lite grand. 
Jag gjorde en tråkig grej, jag gav värdparet en stor bamsekram och en 
75:a vodka....Yongyut hade slagit in den snyggt och fint. Jag hoppas att den 
kommer väl till pass.....Vi får se ikväll om den dyker upp på bordet!!

Nu 2 timmar innan vi skall på festen, DÅ ringde Dan igen och frågade om 
jag ville vara med på att handla glass till festen. Jag sade till honom helt 
kort att jag ju frågade i går, om vi skulle lägga ihop samma som förra året 
och köpa glass, och han låt mig bara ”hänga där”, utan att svara. Sedan 
efter 1 timme så sa han att ha tänkte baka kakor. Det var ju därför som jag 
gav bort spritflaskan som present till värdparet.

Dan nästan slängde på luren i örat på mig och verkade skitsur. Efter 30 
minuter, efter att ha snackat med Yongyut så beslöt vi att skita i att hålla 
på oss, gubben är ju 70 år gammal. Dum som fan ibland men oftast skitgo. 
Jag ringde upp och jag sade att det var helt OK att vara med och dela på det.

Ungarna fick sin glass och det var en hel del av de vuxna thai som snodde 
åt sig glass innan barnen ens hade fått. Jag klappade till många snikna 
händer där igår morse, och folk skrattade åt mitt tilltag och tyckte att jag 
var en exotisk, antagligen idiot, som slog på deras händer när de försökte 
ta glassen...hahaha!!!

Detta blev en lång lång lång natt, festen var jättetrevlig för barnen och det 
var dans och det var sång och det var skratt och alla var glada. När thaibränn-
vinet började komma fram, då knatade jag hem och fyllde upp 3 glas med 
Gin och Tonic och gav till förutom mig själv även till Vår polisman som bor 
här på gatan och också till Tony den oerhört blyge engelsmannen. 

Tony som engelsman älskar ju GT, medans thaimannen, polisen, som för 
övrigt fick ett skitlitet glas i jämförelse med mitt bautaglass, han tog 
oerhört lång tid på sig att dricka, och han blandade sitt drickande med 
mängder av grimaser som jag aldrig sett förut. Jag förstår honom, thai 
här i dessa landsändar har ju aldrig förr prövat utländska groggar, och 
deras intresse för att pröva whatever utländskt är NOLL och INGENTING.... 
Forts. Nästa kapitel....

Handskak - Glegolo

Forts. Från förra kapitlet..... Snart blev det tyst på munkarna, och sedan så 
startade det istället med en heelvetisk volym på musiken, betänk då att 
klockan bara är runt 07.15 ännu.... Men va fan har festen redan börjat tänkte 
jag!!! Jag tog kameran och gick ut och neråt gatan....Det var fullständigt 
folktomt...Festen hade inte börjat... men det hindrar ju inte thai att bröta 
på med en grym volym på mujsiken ändå. Hänsyn.... näääää hahahahah, 
skojar ni eller!!! 

Tänk vilket heelvete thai måste få när de kommer till Sverige eller andra 
västländer, och måste börja anpassa sig, och ta hänsyn till andra människor 
och sin omgivning där. Undrar vad som då far genom skallen på dom?? 
Jag gick hem igen med kameran i handen, och Yongyut mötte mig i grinden 
och sade misstänksamt som alltid – ”What you doing”?? Ja jag tänkte foto 
lite på festen. – ”You dont know, party not start yet”!! Nähä musiken då..... 
– ”Ahaa music for good luck and show off little bit”!!

Klockan blev nu 10.40 och vi skulle knata över till partajet. Munkarna var 
tydligen redan på gång. Jag tror att det är nödvändigt att de kommer lite 
tidigare än sagts av de andra ty de måste ju få mat i sig innan klockan 12.00. 
Sedan får de ju inte äta förränn soluppgången imorgon. Munkar äter 
tydligen enbart 1 gång om dagen och det innan kl. 12.00.

Vi gick över och jag lämnade vår ”present” till Tim och Somsak. Och sedan 
ville Yongyut att jag skulle sitta ner och vara med dom där. Jag började fota 
lite och var beredd att sätta mig ner när plötsligt musiken höjdes volym-
mässigt till oanade nya höjder, och därpå stegade det in runt 9st munkar 
eller kanske 10st. 

Till detta akompanjemang av hög musikvolym a la Bruce Springsteen på 
Ullevi, så steg munkarna upp på det förberedda podiet, och satte sig på sina 
platser, varefter jag flydde i ren desperation ifrån denna musik. Jag har 
ingen lust alls att starta med tinnitus nu på äldre dar faktiskt.

Efter en styv kvart, så gick jag tillbaka för munkarna hade börjat ”mässa” 
och musiken hade tystnat, så ljuvligt. Jag gick dit och Yongyut var lycklig 
att jag var där, det märkte jag. Jag satt där med händerna knäppta, jag 
studsade upp och fotograferade lite, sedan tillbaka med knäppta händer 
och samma igen. Jag har bara så svårt att sitta där och se skenhelig ut.

Bussisterna har i alla fall mycket enklare än vi kristna vad det gäller tron. 
De behöver inte se skenheliga ut för de har ju ändå ingen Gud som de tror 
på. De tror ju bara på att bli ”upplysta”, och leva ett liv som just skall ge 
dom upplysning. Och vägen dit går via Buddah förstås. Bönerna är förstås 
på indiska precis som landet Buddah kom ifrån, Indien.

Det slutade till slut, och munkarna hasade sig ner ifrån podiet ned till 
väntande bord som dignade av olika smårätter och godis till dom. De satte 
sig och åt, och de fick alla vara fullständigt ifred från alla andra människor. 
Ingen människa bland thai pratar tydligen med en munk när han äter, och 
ingen kvinnlig thai får någonsin röra en munk. 

I takt med att de åt för vilda livet så hade musiken startat igen och det 
skrölade oerhört mycket rakt över hujvudet på munkarna där de satt och åt, 
ingen av dom sade någonting. Jag däremot sade till en av thaiarna att de 
fick dra ner på volymen, fan munkisarna får ju tinnitus ju. Han titade på mig 
som om jag var en idiot, och det var ju jag förstås. 

Munkarna gillade nog att ha runt 212 decibel mindre än en halvmeter ifrån 
sina öron, ja man är en idiot. Dock på fråga om man är en idiot, så fick jag 
goda vitsord ifrån den äldre kvinnliga ”kåren” på festen när jag hjälpte en 
av de gamla munkarna ner ifrån podiet genom att ta honom i armen, han 
var stel som en kruka p.gr.a. att de hade ju suttit där med korslagda ben i 
45 minuter utan att röra sig. Forts. Nästa kapitel....

Handskak - Glegolo